Urbana eko-/sociodukter

Från studier och kunskapssammanställningar i Sverige och i andra länder kan slutsatser dras om att ekodukter i många fall fungerar, och kan vara ett värdefullt inslag i arbetet med att bibehålla en fungerande grön infrastruktur, och för att minska barriäreffekter från byggd infrastruktur och andra urbana miljöer. Nyckelfaktorer i hur framgångsrik en ekodukt blir är dels placeringen i landskapet som bör övervägas och väljas ut mycket noga, dels själva utformningen av ekodukten. För att optimera nyttan av ekodukter och tillskapa värden i nivå med de stora investeringar som ekodukter handlar om, kan det för val av lokalisering därför vara värt att överväga mellankommunala analyser och samverkan, snarare än att strikt hålla sig inom kommungränsen. Vad gäller lokalisering är det även av största vikt att fysisk planering och markanvändning i anslutning till ekodukterna är anpassad för att upprätthålla den ekologiska funktionen på sikt, det vill säga det måste finnas tillräckligt stora och sammanhållna naturområden som djur kan leva i och sprida sig emellan.  Att respektera och upprätthålla stadens ESBO-områden (Ekologiskt Särskilt Betydelsefulla Områden) till yta och naturkvalitet är således en viktig förutsättning för att ekodukterna ska få den goda effekt som avses.

Det finns idag en förhållandevis god kunskap om hur en ekodukt ska utformas för att både fungera som en passage för djur av olika slag, men också som en livsmiljö/habitat i sig själv. Det finns även kunskap om hur en eko-sociodukt, det vill säga en ekodukt som även tillåter människor att passera, bör utformas för att såväl djur som människor ska kunna trivas i tillräckligt hög grad och ekodukten ska kunna uppfylla sin funktion. En bra ekodukt ska ansluta till landskapet, ha skärmar mot störande ljud och ljus, vara bred nog att så att vegetation av olika höjd och täthet får plats, rymma småmiljöer som död ved, stenrösen och småvatten, samt ha skilda ytor där människor respektive djur ska passera eller uppehålla sig. I illustrationen sammanfattas denna information.

Kostnadsmässigt har genomgången av svenska och europeiska ekodukter visat på ett ungefärligt kostnadsspann på mellan cirka 15 till 150 miljoner kronor, där medianvärdet ligger någonstans mellan 50 till 80 miljoner. Kostnaden är naturligtvis beroende av en lång rad faktorer, där längen på ekodukten är en av de drivande orsakerna, men också förutsättningarna på den plats där ekodukten planeras att uppföras. Även av detta skäl är det viktigt att noggrant studera tänkbara platser och se om en justering kan ge genomslag på kostnadsbilden.

Uppföljning av ekodukters funktion och nytta kan göras på olika sätt, bland annat med hjälp av spårbäddar i sand, kameror och genetiska metoder.